Jag lovar att fota mer till mina inlägg så fort kameran är uppackad..Tycker själv det är trist med bloggar utan foton.

Imorgon börjar flytten:) HURRA!!!!!!

Jenjen

Ehh, nu har min gubbe läst inlägget,"Jag tror att Gud är en man".....

Han tyckte att jag var lite orättvis...

Han tvättar faktiskt bilen och SÅNT. Jag ställde följdfrågan:

-Vaddå sånt???

-.........(tystnad)...........SÅNT!

-Vem tvättar bilen?? Är det inte så att du kör in i en maskin??

-Ehhh, jo!

Han är rolig den där. Mitt inlägg gällde ju inte honom i sig, utan en hel genartion.. Men det var ju kul att han tog åt sig. Då var det nog lite sant iaf. Han tyckte inte det var kul..

"Du framstår ju som en galen feminist". 

Därför påpekar jag återigen att jag inte är feminist, verkligen inte. Jag gillar att det finns olika roller.

Inlägget handlade mest om ett orättvist straff.

Men nu har ja rättat till det.

Min Gubbe tvättar faktiskt bilen;) Så det så!!

Jenjen.

Har ni sett "En shoppoholics bekännelser" ?? Vet ni att jag grät när hon klippte korten. Det är sjukt. RIKTIGT sjukt. Min första tanke var att detta får Filip inte veta. Men så berättade jag iaf. Tror det blir tvångströjan nästa.. Han idiotförklarade mig totalt.

Men det är ju så kul att shoppa. Den som satte min lön var helt ute och cyklade. Den räcker ju inte till en tredjedel av allt jag inbillar mig att jag behöver.

Oh allt jag inbillar mig att mina barn behöver.. HERREGUD!!

Nu ska jag glida in på mammalivet lite. BARA LITE! När man är föräldraledig, borde man få ut mer pengar än när man jobbar. Fatta hur dyrt det är att gå hemma.

Man förbrukar mer el,

telräkningen slår i taket.

Man använder mer rengöringsmedel, eftersom man städar mer.

Man ÄTER mer, även om man ska gå ner en hel människa.

Man shoppar mer.

Man FIKAR mer (jag ska INTE fastna i fika träsket).

Man ser alla skavanker hemma och måste fixa till dem.

Man upptäcker praktiska saker som man bara måste ha för att klara livet.

Barnet behöver blöjor, mat, kläder,leksaker mm.

Man surfar till förbannelse, vad hittar man då??? Massa shyssta design prylar som man verkligen inte har råd med..

Kanske ska bli aktiv politiskt..Undra om man kan få igenom att man får 20% mer i lön än 20%mindre. Det hade varit toppen. Riksdan´here I com

Det värsta av allt, nätshoppingen. Den är värst för mig. Det finns ju hur mkt som helst. Kan man bli annat än gaaaalen.

Jag kommer få gå i terapi för att bli kvitt mitt beroende.

Im a shoppoholic!! Så! Första steget är att erkänna det. Nu kan jag vänta lite tills jag tar nästa steg..

Just nu är jag på jakt efter ett dockskåp. Är det någon som har ett gammalt hederligt, så köper jag gärna det. Gör inget om det är slitet. Renoveringsobjekt uppskattas:)

jenjen

Så fort jag hör att folk far illa, får jag ont i magen. Speciellt när det gäller barn. Det finns nog inget som gör mig så arg. Det gör ont i hela kroppen på mig.

När det är "reklam" på tv, att man ska skänka pengar till olika organisationer. För att barn tex. ska få gå i skolan, ser jag hellre att dem flyttar hem till mig. Det skulle inte funka i längden men ändå.

Då tänker jag vidare och blir ännu argare. Varför får inte homosexuella adoptera från alla länder???????? Jag blir galen av bara tanken.

Om man tänker på antalet barn som inte har föräldrar som tar hand om dem. Tänk så många homosexuella det finns som längtar efter att få barn. Nää då ska vi ta hänsyn till olika kulturer. Vadå?? Om dem klämmer ut en unge och sen dumpar den på gatan. Då har dem väl heller ingen talan om vart ungen ska bo. Dem borde vara glada över att barnet hamnar hos någon som bryr sig om dem.

Jag blir så arg att jag inte ens skulle kunna ställa upp i en debatt på tv. Fast Jornalisterna/producenterna skulle säkert tycka att det blev väldigt bra tv när jag flippar ur i rutan...

Jag tycker det saknar logik. Det innebär ju faktiskt att Homos isf skulle dras över en kam. Att dem är psykiskt sjuka och oförmögna att ta hand om ett barn.

Jag tycker ett gaypar skulle testas som vilket par som helst.

När jag var liten bodde jag granne med ett syskonpar som var adopterade. Pappan var lite stel, och mamman var dvärg ( inget fel i det ). Flickan i familjen var ett år äldre än mig. Vi lekte en hel del. Men det var så konstigt med den där familjen. Hon fick aldrig släppa in kompisar. Verkligen ALDRIG. Hon duschade på tok för sällan. Minns att min mamma alltid vädrade när hon varit hos oss.

Dem bodde i ett hus rakt över gatan. Brevid deras ytterdörr var ett långt smalt fönster. Det var alltid nerrullat. När man ringde på var det oftast ingen som öppnade. Inte ens om dem var hemma. Jag var livrädd när jag gick dit. Ibland stod dvärgmamman vid fönstret och kikade på en när man ringde på. Scarry!! Men hon öppnade ändå inte. Hon bara stod där och var läskig.

En gång hade vi gått in till min kompis när hennes föräldrar inte var hemma. Vi satt på hennes rum. I hennes allt för lilla säng. Då plötsligt kom hennes föräldrar hem. SHIT!! Vart skulle JAG ta vägen?? Jag höll på att skita ner mig..På riktigt! Satan vad skraj jag var.

Efter att ha smugglat ut mig från huset, gick jag aldrig in där igen. ALDRIG!!

Vi lekte mkt. hemma hos mig. Mamma brukade tvätta hennes hår och göra inbakade flätor. Då satt hon upp och sov en hel vecka för att inte flätan skulle bli förstörd.

 Jag hyser ett visst agg mot denna tjej trots hennes nog ganska tragiska uppväxt.. Hon stal nämligen min Kendocka. Jag hade två st olika Ken dockor. Det var lyx. Det innebar att Ken inte alltid behövde vara otrogen mot stackars Barbie. Det blev inte lika mkt skilsmässor heller. Utan alla Barbie dockor kunde dela på två killar istf en.. Gud vilka sjuka lekar..

Men när hon stal den ena, ( den snyggaste dessutom ), blev Ken som var kvar tvungen att svina runt ordentligt. Stackars alla Barbies.

Nog hade dem här två barnen det bättre än vad de skulle haft på gatan i nåt fattigt land. Men dem kanske skulle kunna ha ett toppenliv hos ett mer normalt gaypar??!!

Undrar om JAG ska adoptera ett barn nån gång?? Nu när jag var gravid, ville Felix helst att det skulle bli en storebror.. Ja, varför inte.. Det går ju faktiskt att fixa en storebrorsa..

jenjen

Jag har varit ytterst olycklig den senaste tiden. Puma har varit bort i två och en halv vecka..

Jag som köpt ett helt hus till honom.. Dyr katt!! Jag sa ändå till Filip: fattas bara att han försvinner nu när vi ska flytta. Mkt riktigt så försvann katten.

Vad jag har tjatat om honom, har lipat och haft mig. Jag har haft katten i 14 och ett halvt år. Ville ju inte att det skulle sluta så här. Jag har satt upp lappar överallt i området. Lagt ut annons på blocket och två andra borttappat sidor. Lagt in annons på katthemmet. Anmält honom försvunnen hos Polisen. Satt in en tredagars annons i tidningen.

Många ringde på annonsen i tidningen. Vissa trodde att dem sett honom överkörd. Andra trodde att dem sett honom stryka sig mot folk. Alla sa att han var sååå kelig. Ehh nä inte Puma!! Han kelar bara med mig..

MEN så igår ringde en gubbe. Han bor tre hus bort. Han hade varit bortrest en vecka. När han kom hem var det katthår i hela hans fåtölj. Lite som Guldlock och dem tre björnarna..

-Vem har suttit i min fåtölj?? ( läses med basröst).

När gubben sen öppnade sin garderob, flög det ut en stor svart katt. Det hade gått så fort att han inte hunnit uppfatta så mkt mer än en svart katt.

Han förstod inte heller hur han tagit sig in då han bor på andra våningen,( min katt fixar allt!!) . Han hade öppnat alla dörrar och fönster för att han skulle kunna komma ut. Han hade tom ställt fram leverpastej och vatten, men det ville han inte ha. Men ingen katt. Gulliga gubbe.

DET är MIN Puma. Det hör jag ju på en gång. Mitt hopp var tillbaka. Underbara katt som ville testa att bo själv;) Snacka om att flytta hemifrån.. Skaffa egen lya centralt på Nygatan. Ett av de finare husen dessutom. Han har smak den där lille kissen.

Det dumma var bara att gubben öppnat för honom. Han skulle behållt honom. Då hade vi bara kunnat hämta honom. Vi gick dit och letade ropade, letade och letade efter honom. Men ingen katt. Jag visste att han inte skulle komma fram. Tänkte att om han kommer så kommer han i natt.

Mycket riktigt han kom!!!! Jag tror faktiskt aldrig att jag varit så glad. Jag var nog tom. gladare än när jag födde barn. ( Kanske en annan glödje..) Min underbara KATT!

Felix var så glad att han hoppade. Han anser att Puma är HANS- även om Puma är 9 år äldre än honom.. Nu får han dock vara inne tills på onsdag när vi flyttar.

Imorgon är det jag som går och sätter på gubben..Eller jag menar överlämnar en blomma och en slant i hittelön/hyra;)

jenjen

När ja var i tonåren skrev jag dagbok varje dag. Det värsta som skulle kunna hända var att någon skulle läsa den. Det var faktiskt inte bara i tonåren, om jag tänker efter. Jag började skriva ganska tidigt och fortsatte faktiskt med det tills jag var ca 20 år gammal..

Varför skriver man dagbok?? Antar att det är nån typ av mental avlastning...Jag skrev verkligen allt i dem där böckerna. Jag är människa som är ganska rak och ärlig. Detta kan ibland bli lite fel. Vissa har vääldigt svårt för raka människor..Brukar försöka hålla tillbaka lite av vad JAG tycker och tänker..

Men i mina dagböcker skrev jag ALLT. Då menar jag ALLT.

Varför slutade jag då skriva, om det var en sån mental avlastning??

Jo, jag var tillsammans med en döv kille. Det var under min studietid då alla mer eller mindre var dövkåta.. Det var ett begrepp som myntades under teckenspråksutbildningen;) Kanske var det faktiskt jag som hittade på det..Vissa på utbildningen blev dövkåta.. Vilket innebar att man bara blev kär i döva killar..

Det var en jättesnäll kille. Men jag blev aldrig kär i honom. Jag tyckte själv att jag satt mig i klistret. För hur 17 gör man slut med nån som är döv?? Jag gick och klurade på det där ganska länge. Problemet var att mitt tsp var begränsat och jag kände inte att jag kunde uttrycka mig som jag ville..Man kan ju inte bara teckna du jag slut. Eller??

Det skrevs en hel del om det här i min dagbok. Jag ritade tom bilder, på den stackars kraken. Bilder över hans kroppsliga "fel", allt  jag var missnöjd med. Hur pinsamt jag tyckte det var att han skickade dikter och gosedjur. ( sånt får mig att må illa).

Det förekom ganska mkt elakheter i den där boken. Men den var ju bara min!! Den var bara för MIG.

En dag när jag var på jobbet, var han hemma hos mig... (Dundundundun, spänningen stiger!!) Gissa vad han gjorde.. Han hittade den. Han hittade boken med stort D...

Jag kan ju säga att jag aldrig meer behövde bekymra mig över hur jag skulle bli av med honom... Han skickade ett sms att han läst den.. Sen var han ur min värld. Lätt som en plätt, var det så man gjorde;)??!!

Stackars, stackars sate.. Fatta hur han måste ha mått!? Dessa bilder.....

Jag hade ångest över det här länge, länge. Men va fan. Till slut blev jag bara arg. Vad fan skulle han där och göra?? Varför rotade han fram den i mina gömmor??

Ibland mår man bäst av att inte veta!!!

Men, visst är det konstigt att man skrev dagbok för bara sig själv. Nu helt plötsligt så bloggar hela Sverige. Man lägger ut sin dagbok på nätet, öppet för ALLA. Ju dummare man skriver desto bättre är det.. KONSTIGA värld, hur ska detta sluta??

jenjen

Han kom hem. Precis när jag skrev förra inlägget kom han. Min underbara fantastiska katt. Jag är lyckligast i världen. Det finns en GUD:)

jenjen

Idag fick vi världens bästa tips ang. Puma. Alla som har ringt tidigare och trott sig sett honom, har berättat hur kelig och liten han var.. INTE Puma. 1000 pers har ringt och sagt att dem sett honom utanför sjukhuset. Men det är inte han.

Gubben som ringde idag bor två hus bort på gatan. Han hade varit bortrest i en vecka. När han kom hem och öppnade sin garderob, flög det ur en stor svart katt.. MIN PUMA. Klart det var han, det stämmer precis. Jag har ju städat ur vår stora garderob och sållt hyllorna han brukar sova på.. Klart han blev sur och stack..

Hade jag också blivit om nån snodde min säng.

Gubben hade dock öppnat alla fönster och dörrar för att han skulle kunna komma ut. SKIT!! Han såg honom inte gå ut. Men kunde inte hitta honom. Han hade ställt fram leverpastej och vatten för att få fram honom. Men han hade tydligen dragit. Så hiiimla typiskt. Annars hade vi bara kunnat hämta honom.

Vi var givetvis där och letade. Men ingen katt. Antar att han är ganska skärrad och hungrig. Kan tänka mig att han ligger och trycker nån stans. Jag ber till GUD, att han kommer hem inatt. Nu ösregnar det.. UNDRAR var han e´? Min underbara katt.

Snacka om att flytta hemifrån. Egen lya mitt i stan.. Han är helt UNDERBAR!

jenjen.